Branden i Kälarne

Bild 1-3 visar sönderbränd stationsutrustning inne i stationshuset.

Bilden visar den eldhärjade stationsbyggnaden.

Branden i automatstationen i Kälarne den 23 februari 1981.

På kvällen den 23 februari 1981 brann knutstationen i Kälarne ner. Det gick inte att rädda något av utrustningen och trafiken i Kälarneområdet bröts. I byarna gick det att ringa lokalsamtal, men i Kälarne var alla förbindelser brutna.
En timme efter att branden upptäckts var Carl B Olsén, Verner Sjölander, Ivar Pettersson och Sten Wennerberg i färd med att ta reda på vad som hänt och förbereda arbetet i Kälarne.

Tillsammans med Teledirektör Harald Bergwik diskuterade man anskaffning av reservstationsutrustning och nytt hus. Man informerade Radio Jämtland, som genast gick ut och talade om vad som hade hänt – inte minst viktigt för Kälarneborna, som var utan telefon. Larmcentralen, polisen och andra hjälporgan informerades.
En telebil med MRT (mobilradio för televerket) placerades i Kälarne och en brandbil med radioutrustning ställdes i Sörbygden för att kunna användas vid nödsituationer. En ändstationsbuss kördes under natten från förrådet till Kälarne.

24/2. Personal från Hammarstrand var på plats tidigt på morgonen, men kunde inte göra något förrän frampå eftermiddagen, då polisen var klara med brandplatsundersökningen.
Kablarna började grävas fram på eftermiddagen och man fick fortsätta att gräva en bit in på natten, eftersom kablarna var vattenfyllda efter släckningen. Civilförsvarets radioutrustning placerades ut på ett antal platser och isoleringen lindrades något. Radio Jämtlands insatser var ovärderliga. Människorna i Kälarne visste tack vare dem vad som hade hänt, vad de hade att vänta och var de kunde vända sig i nödsituationer. Teleområdet hade en trådlös vän i nöden.

25/2. Från Umeå anländer ytterligare en ändstationsbuss och monteringen av stationerna startar.I Hammarstrand börjar arbetet med att koppla ledningar till ändstationsbussarna – Kälarnes ”nya” ändstation.
MRT från Sundsvall placeras ut på strategiska platser i Kälarne och byarna i området.

26/2. Montaget av korskopplingarna börjar. Ledningarna i Kälarne och ut i byarna balanserades.

27/2. Albacken, Hällesjö och Sörbygden kopplas som ändstationer till Hammarstrand. I de andra byarna och Kälarne upprätthålls telekommunikationerna med yttervärlden med hjälp av MRT.

28/2. Storåsen, Ljungå och Kråkstensjö inkopplades på Hammarstrand.
Abonnenterna i Kälarne börjar kopplas in.
Skarvningen av lokalkabeln klar på eftermiddagen.

1/3. Övsjöbyn och Gastsjön inkopplade.
Nu går det att ringa ut i världen från byarna, med begränsad kapacitet (30 %). Det går dock inte att ringa mellan byarna eller till byarna.
De samtalen går till ett gruppnummer i Hammarstrand, som underkontorstid är bemannat med två telefonister. Telefonisterna kan lämna meddelanden om att ringa upp till abonnenter som inte kan nås utifrån. Så fungerade det de två veckorna fram till dess KS (knutstation)-bussarna var inkopplade.

2/3. En vecka efter branden är byarna och 300 av Kälarnas 750 abonnenter inkopplade. Kälarnes abonnenter kan både ringa ut och ta emot samtal. För att koppla in en endaste abonnent behövs ca 10 minuters jobb – om omkopplings uppgifterna är riktiga. Om det är fel uppgifter kan det ta betydligt längre tid. Det ligger alltså en hel delarbete bakom att koppla in de 1100 abonnenterna i området.

6/3. KS-bussarna från Nynäshamn är på plats. Men eftersom de är helt oprovade dyker problem  upp. Kablarna som man kopplar ihop de fyra bussarna (två ändstations- och två KS-bussar) med klarade inte kylan och jobbet försenades sex dagar.

14/3. KS-bussarna är i drift och trafiken fungerar som förr i Kälarneområdet, med undantag för utlandstrafiken och mobilsökningssamtal.

Källa: Personaltidningen Skåpet mars 1981.